Tack

Fötterna står stadigt och brett på den overkligt magiska platsen. Den ena sidan borrar ner sig i verkligheten, den andra låter sina rötter plantera sig i drömmen.

Tacksamheten ligger som en fluffig katt och spinner mellan hjärtat och magen. Den ena handen vilar över bröstet och låter mig följa med på den resa som cirklar sig djupare och djupare inåt, till platser som väntat i skuggan. Den andra handen utforskar barken på det urgamla trädet, sanden på den gigantiska dynen och sagoslottet vid slutet av den regnskogsliknande parken.

I mitten av allt hoppar hjärtat glädjeskutt över att äntligen, äntligen få vara med i den magiska verklighet som skapas när murar och skydd mjuknar. Där skratt utan anledning bubblar upp från djupet, där läkande tårar trillar nerför kinderna och där händer sträcker sig ut och vet att någon finns där och tar emot.

Kärleksglitter rinner ner från kronan och lägger sig som en mjuk filt över trakten. Den uppmärksamma ser hur hoppfulla änglar, tomtar och andra väsen omsluter hela platsen.