Mormor
Fina fina mormor. Ville ju krama och prata med dig en gång till. Titta in i dina ögon och känna din energi. Känna länken till mamma.
Men jag har haft hela livet på mig.
Så.
Får vara tacksam för stunderna vi fick. Och det är jag.
Tack för allt. Alla goda måltider när du dukade upp hela bordet med mat. Du gjorde vegetariska biffar på allt möjligt ifrån trädgården. Och nästan alltid glömde du något i ugnen som kom fram på bordet när vi ätit klart.
Din omtanke.
Dina små skålar med skuren frukt och en liten gaffel.
Ditt sätt att njuta av färskpotatis och smör eller Erikas egna kålrotslåda. Du kunde verkligen njuta av det lilla. Som blir det stora i det långa loppet.
Dina vinkningar från trappan när vi åkte hem. Du stod där så länge vi kunde se dig.
Är besviken också. Lite arg. Måste få vara det en stund till.
Hoppas du hittar över till andra sidan snabbt och att ni alla är återförenade.
Vi ses i drömmarna och i vakenheten bland universums alla tecken.
Sen om, förhoppningsvis många, många år så ses vi i ljuset.
Kram. En lagom mjuk kram som inte kramar sönder dig.