Healing

Står mitt på den stora plattformen. Den här gången är det inte tomt som sist jag besökte den.


Eller var det platsen som kom till mig? Oklart vad som är hönan och ägget. Jag tror att det är platsen som uppifrån smälter in i mitt medvetande.


Nu är marken grön och mjuk under mina fötter. Jag ser människor i alla väderstreck. Dansande och skrattande, yogandes och mediterandes. Några sitter ner i djup diskussion. Andra låter kreativiteten flöda fritt med färger och lera. En cirkus med skäggiga mystiska män har landat på platsen. Vakna ögon. Varma hjärtan. Hoppas de vet om hur mycket de betyder för mig. Jag älskar alla så mycket. Om de bara visste.


Mitt i myllret av diamanter kommer han barfota gåendes mot mig med öppna armar och ett snett leende. Släpper mig inte med blicken.


Vi ser oss. Har nog träffats många gånger förut, men inte här.


Jag blir överväldigad men håller tillbaka. Vill inte skrämmas med min dramatiska natur och vilda fantasi.


Så mycket kärlek. Det svämmar över och rinner ut på gräset och vidare ut på hela plattformen. Det verkar komma från en obegränsat stor källa.


Jag blir så mjuk. Andas igenom alla lager och in i djupet av mig. Står stadigt men hela kroppen darrar.


Tänker att det är onödigt att stå passiv och vänta. Vi måste mötas halvvägs, så börjar försöka få mina ben att röra sig framåt.


Kramen som utspelar sig i mitten av plattformen är en kram jag såg i mitt inre för tio år sen. Vi färdas genom tid och rum. In till botten av våra väsen, djupt in i cellerna och ut i universum samtidigt. Vi andas ända ner i tårna och varenda del av våra kroppar har kontakt.


Vad är det som händer i universum nu? Pusselbit efter pusselbit läker så snabbt.


Försöker åka med och njuta av så mycket jag kan.


Så tacksam. Så mycket kärlek.